3 december 2011
Efter lunch var det Coin- Coin som vi hoppade med för första gången! Kul att hästen har blivit riden 10 ggr och nu är det hoppning, hästar är verkligen lättlärda djur!
Gick i vilket fall som helst bra, hade fyra travbommar och efter dem ett litet kryss, började på 30 cm och höjde sedan upp till 60-70 cm, inga problem! Charles tycker att hon har många fina kvaliteter men är lite väl liten (är en Chacco- Blue- For Pleasure). Tur är att hon har ett stort och fint steg så det inte blir problem i kombinationer eller andra relaterade avstånd.
Efter Coin- Coin var det Nina som longeringen hade gjort mycket gott för, var så himla fin! Fick till och med (tro det eller ej hyperkänsliga hästen) ha en kontakt med munnen!
Sen Orange, tyckte att hon kändes riktigt bra för att inte har gått på några veckor, jag gjorde inte mycket, tills vi började galoppera då hon plötsligt inte ville ta högergaloppen. Konstigt tyckte jag då hon vanligtvis är starkast i höger, saktade av och tyckte att hon haltade lite så började skritta ner, kände att hennes steg vart ovanligt kort och ryckigt och fasade för att det skulle bli samma sak som med Antendra (kramp) så satt av fort spände upp sadelgjorden och gick ner till stallet där Charles kollade på henne och ja, det var kramp. Men tydligen var hon väldigt känslig för det och har säkert haft det 2 gånger innan, inget jag visste om. Så hon fick sprutor, gå in i boxen och sen kunde hon inte röra på sig. Hela rumpan var liksom en stor muskelklump och hon började flemma (för att hon hade ont antagligen) kunde inte röra bakbenen och stod bara och skrapade med frambenen. Det var verkligen jättehemskt så jag fick lov att gråta lite och kändes som om jag skulle ta död på deras häst. (Har gjort en häst halt, och släppte in en annan i boxen med en filt på sig med en gjord runt efter den hade gått i skrittmaskinen och skulle bara fixa en annan sak innan jag tog av det och hästen skulle rulla sig och trasslar in sig i allt så Charles hittar den kravlandes, allt gick bra men den kunde ha skadat ryggen ordentligt). Men Charles sa att det inte var mitt fel, men det är klart man skyller på sig själv. Hur man kan vara så klumpig (med täcket) eller bara ha en sådan okunskap att man inte kunde sluta rida direkt när hon inte ville ta galoppen och förstå att det var något fel, utan fortsatte att försöka...
Efter 1 timme började hon i alla fall äta lite hö (hon fick bara lite grann då de inte får äta för mycket när det har kramp) och hon kunde flytta runt på frambenen lite, så det går åt rätt håll. Det kommer nog ta ett par månader innan hon är riktigt bra. Som "tur" är så ska hon inte på någon tävling eller så, Charles planerar att ta föl på henne nästa år så nu tar hon det bara lungt.
Så nu lämnar vi det tråkiga, hon kommer att bli bra!
Såhär ser mina hästar ut varje dag nu (tänkte på lorten och inte på formen) hur svårt kan det vara att låta bli att rulla sig i leran. Vart så trött ett par dagar så borstade inte alls, självklart där tränset, skydde och alla grejer sitter men inte annars. På bilden är det Childeric.
Fölen skyndar sig att stoppa i sig några gröna strån innan jag föser in dem i boxarna.
Söta Mousi går lös på gården men här har hon smitit in i hingsthagen (utan hingstar i!).
Några veckor sedan när jag var ute och red på Orange, då trodde man att våren kom, vi fick till och med lite blommor som kom upp! Nu är dock vintern kommen, kallare (runt 6 +) blåsigt och piskande regn i ansiktet.
Vi håller på att bygga en ny box och har precis lagt golvet i betong. Dagen efter så har såklart katten varit där och gjort några fina stigar runt om på betongen, gulligt!
Usch hoppas hon blir bra! Är det korsförlamning hon fick? Har för mej att jag läst att det är en risk att storvuxna ston som vilat en period och sedan sätts igång igen kan drabbas av korsförlamning?.
Kul att läsa din blogg!!
Sv Emelie: Ja det var mycket bättre idag. Tror att det var kramp eftersom det nu är hårt över hela rumpan, men vad vet jag, viktigaste är att hon blir bra!
Vad roligt att du tycker om den trots lite ojämn uppdatering! :)
Du får absolut inte skylla någonting på dig själv! Hade hon "bara" varit bråkig och kanske lite ointresserad av att jobba så hade ju alternativet varit att låta henne vinna - vilket ju faktiskt inte är ett alternativ när man pysslar med djur.
Det låter ju som att du märkte det väldigt fort, tycker jag. Skönt att hon är bättre!
Och, skönt att DU mår bättre! :) Kram, E & R